Ludvig Åhlund

Share on Facebook

Stabilt räcker inte – farten fattas

1 oktober, 2013

Denna rubrik skulle praktiskt taget kunna sammanfatta mig som orienterare. Fem ord som även stämmer bra in på de två senaste helgernas SM-tävlingar i Göteborg.
 

 
Förra helgens Lång-SM-final bjöd på en utmaning utan dess like. I särklass den roligaste och bästa långdistansbana jag någonsin sprungit! Kilometer efter kilometer av trolsk vildmark på detaljrik 10 000-delskarta och känslan av riktig orientering var total.
 

 

 
Var nöjd med loppet efter målgång men efter vidare analys har sträckorna inte genomförts optimalt och jag hade nog kunnat göra tre minuter snabbare tid. Ett stabilt lopp som inte räckte längre än till en nionde plats. Det var farten som fattades.
 

 
En föreläsning med temat O-snack för Trollhättans SOK och några snoriga men roliga dagar som ”au pair” hos Sussi senare stod Medel-SM på menyn. Lång-SM-arrangörerna hade satt ribban och Medel-SM-arrangörerna verkade inte vilja vara sämre. ”Vi vill kora de riktigt fullvärdiga svenska mästarna den 28:e september! Vi vill sätta er löpare på prov! Den som i varje klass står överst ska vara en närmast komplett orienterare!” Banläggarnas ord gjorde att förväntningarna höjdes högt över den högsta ljungen i de ökända göteborgsmyrarna.
 
Det luriga och roliga kvalet genomfördes lugnt och säkert enligt planen. Trea i heatet med vetskapen om att det fanns mer att ge.
 

 
Inledde finalloppet utan att ha någon vidare bra känsla. Gjorde inga direkta bommar men bakflyt och dåliga stråk gjorde att sekunderna rann iväg, en efter en. En mental omstart vid varvningen gjorde att de avslutande sträckorna på den öppna heden gick ganska bra. Dock hade lite extra krut i benen inte suttit fel då den goda sikten inbjöd hög fart.
 

 

 
Mitt generella mål för varje SM-tävling är att komma topp tio och lägga ytterligare SM-löv till samlingen. I och med denna åttondeplats fick jag förvisso kliva upp på podiet men hade ändå förväntat mig mer. Men min halvtaskiga form var finalbanan alldeles för lätt för att jag skulle kunna kämpa om medaljerna. Har inte riktigt haft lika bra fysik som jag hade i våras, vilket förmodligen förklaras av att jag inte haft någon längre grundträningsperiod under sommaren. Är ärligt talat ganska trött på att alltid behöva få det bekräftat att jag springer stabilt men att fysiken inte räcker till. Kommer under vintern att hårdsatsa på att bli nå rådjävulskt stark och snabb! Nästa säsong ska ingen fart fattas i mina ben!
 

 
Tyvärr blev det inget Stafett-SM för OK Nolaskogsarna i herrjuniorklassen detta år. Ett nyopererat knä och en hockeymatch satte stopp för något som hade kunnat bli riktigt bra. Faktum är att nästa år förvandlas Erik till senior och Marcus till ett förmodligen ännu tyngre muskelberg. Med andra ord var det i år vi skulle haft störst chans att utmana i toppen. Hade såklart varit riktigt kul att springa men att med spänning bevaka de händelserika upplösningarna från åskådarplats med proffsiga speakers (som för dagen tydligen genomgick en sen pubertet) var också ett bra alternativ.
 
Nu är väskan packad med blågula kläder och redo att inta Den flygande fransmannens hemstad St Etienne i södra Frankrike. Det är JEC (Junior European Cup) som ska springas och för mig blir det första gången i denna tävling. Löpare från 14 länder deltar och det blir som en stor landskamp oss emellan. På fredag inleds tävlingarna med sprint följt av en tuff långdistans och en rolig stafett. På väg från flygplatsen kommer dock ett stopp för träning att göras, och det blir inte vilken träning som helst. Det är nämligen VM-banan från medeldistansen 2011 som ska springas, och det kommer bli hur legendariskt som helst! Kolla in detta för er som inte sett kartan och banan tidigare. Gissar att Bertuks vann 2012 med viss hjälp av revanschlusten efter detta lopp…
 

 

Håll gärna koll på tävlingarna via arrangörens hemsida

 
Annars lovas uppdatering efteråt!

Just nu är det kommentarer.