Ludvig Åhlund

Share on Facebook

Säsongen är igång, med vissa frågetecken

23 april, 2014

Det har gått snart en månad sedan vi kom hem till Sverige och det har hunnits med två tävlingshelger med bland annat Natt-SM och Silva League. Jag hade sett mycket fram emot att få tävla på hemmaplan igen, men hur kroppen svarade var inte riktigt vad jag hade förväntat mig.
 
Träningen har gått som planerat nästan hela vintern och jag är framförallt nöjd med att ha kunnat prioritera löpningen extra mycket utan att få besvär. Alla kartpass har gjort att tekniken sitter riktigt bra och jag hade en härlig känsla i kroppen när jag lämnade Australien. Därför blev det en mindre chock att komma hem och få bekräftat att fysiken inte räcker till mot mina konkurrenter. På Natt-SM höll jag visserligen jämna steg med täten andra halvan efter en minst sagt strulig inledning, och kanske spelade det roll att jag startade först i klassen. Men på Silva League-långdistansen i helgen blev det en markant tempohöjning när Anton (som vann) kom ikapp mig två minuter efter ca fyra kilometer. Det var tydligt att jag inte kunde hålla samma fart i skogen.
 
Varför? Jag funderar mycket på varför det känns som det gör, varför jag springer långsammare än jag trodde. Våren är som bekant ingen höjdare för en pollenallergiker, men det är nog bara en liten del av sanningen. Jag tror den största anledningen är ovana vid den tunglöpta svenska terrängen. I jämförelse är Australien rena motorvägen; du behöver knappt lyfta på fötterna och det är riktigt snabba kilometertider. Som jag upplevde det under söndagens långdistans krävdes ett helt annat löpsteg, med mer kraft och mindre snabbhet. Tror helt enkelt att jag måste vänja mig vid det mjuka underlaget och bygga upp mer styrka i benen.
 
Denna förändring sker såklart inte över en natt, men med mitt tålamod och min målmedvetenhet blir det ett steg i riktning mot ”den kompletta elitorienteraren” jag strävar mot att bli. Jag litar på att det lossnar tids nog.
 
Rånässtafetten

Just nu är det kommentarer.