Ludvig Åhlund

Share on Facebook

Livsnjuteri och orienteringshysteri

28 mars, 2014

Att det gått så lång tid sedan förra inlägget här på hemsidan beror på att det är fullt upp mest hela tiden här i Australien. Är det inte orienteringsrelaterade saker som gäller sysselsätter vi oss med att filosofera över livet och vad vi ska hitta på i framtiden.
 
Vecka 7 & 8 spenderades i Towoomba och Crows Nest mestadels genom att träna, rita karta och prata orientering i olika skolor. Ludvig hade även möjligheten att kvalitetssäkra en karta som en viss Jan Åhlund ritade i unga dar. Tyvärr blev upplevelsen inte den bästa eftersom skogen såg ut så här:
 
Lantana at Ironbark
 
Shooltalk
 
St Ursulas
 
Vi gjorde tävlingspremiär genom en sprinthelg i Brisbane 22-23/2, bestående av en sprintstafett och ett individuellt kval på lördagen och final dagen efter. Ludvig sprang den roliga stafetten i ett kombinationslag medan Annika valde att stå över eftersom hon just blivit frisk från en långdragen förkylning.
 
Team Sverige
 
Sprintstafett

Kolla in den kluriga sträckan till 8an, finns en del vägval!

 
Kvalet på eftermiddagen gick på ett klurigt universitetsområde där Annika hade bekymmer med hur kartan redovisade de olika nivåerna. Hon tog sig dock samman och blev heattvåa. Ludvig sprang lugnt och säkert med endast några få misstag och vann sitt heat med 1,5 min.
 
Sprintkval
 
Förväntningarna var höga på att finaltävlingen skulle hålla hög klass och de varnade för att det skulle bli svårt, riktigt svårt. Annika tog prestationsmässigt en rejäl revansch från gårdagen och gjorde ett bra tekniskt lopp. Det slutade med en finfin andraplats, långt över förväntan med tanke på hennes långa träningsfrånvaro. Dock var det Ludvigs tur att bli förvirrad över kartritning och banläggning denna dag. En kontroll i mörker han knappt såg, en kontroll som satt fel och många uppenbara kartfel gjorde upplevelsen mindre rolig. Att inte kunna göra sig själv rättvisa var det som frustrerade mest när han verkligen sett fram emot denna utmaning.
 
Ludde sprint 3
 
W20
 
Annika sprint 1
 
Därefter bodde vi hos ett trevligt, äldre orienterarpar som omhändertog oss väl så att vi kunde fokusera på träningen. För Ludvig blev februari en mycket bra träningsmånad med mycket löpning, helt enligt planen. Det känns som att värmen gör att det går att springa mer utan att behöva få småkrämpor, riktigt nice!
En dag träffade vi även Emil (som har gjort denna snygga hemsida) och hans flickvän Moa på South Bank som är en strand mitt i Brisbane. Trevligt att höra hur deras resa varit och skönt att prata lite svenska för omväxlings skull.
 
South Bank
 
Vi bodde sedan en längre period hos en asiatisk familj där vi samtidigt arrangerade några uppskattade teknikträningar. Annika inledde mars månad mycket optimistiskt genom att samla fler träningsminuter än Ludvig första dagen. Vecka 11 var en planerad vilovecka för Ludvig efter sju veckors hårdkörning. Annika drog på sig ännu en förkylning och behövde också vila. Då passade vi på att turista lite. En kväll åkte vi båt på floden in till South Bank där det fanns en fin liten marknad att titta runt i. Vi tog också en heldag på Dreamworld som är en kombinerad nöjesprak och vattenland. Ett skönt break i träningsvardagen!
 
WhiteRock training day courses.Hard
 
Brisbane river
 
Toohey forest training day.Hard
 
Nästa stopp på resan var Newcastle då vi kände för att hinna med en sväng till England innan hemkomsten. Nej, skämt åsido, det finns en stad med samma namn i Australien också. Där bor nämligen familjen Blatchford som vi känner sedan tidigare. Väldigt trevligt att bo hos dem och samtidigt skönt att slippa lägga energi på att arrangera träningar. Tillsammans åkte vi till Armidale för att springa de två första skogstävlingarna för säsongen. Först ut var en tuff, teknisk långdistans i fin granit-terräng. Både Ludvig och Annika bemästrade utmaningen och var nöjda med sina lopp, dock tog kuperingen ut sin rätt då båda två blev väldigt trötta. Annika vann W17-20 med nästan 6 minuter och Ludvig vann M21 med 2,5. Skön premiär!
 
Sten
 
W20
 
Dagen efter möttes vi av en rolig medeldistans på en riktigt häftig karta. Intensiv orientering ställde koncentrationen på prov. För Annika blev loppet inte prickfritt. Några småbommar och en större fyraminutersbom gjorde att hon fick se sig slagen för dagen, men det räckte ändå till en fin andraplats!
Ludvig inledde sitt lopp snabbt och smärtfritt och ledde vid kontroll 10 med hundra sekunder. I utförsbacken mot k11 kraschade han in i ett svårupptäckt staket och dunkade knät i en sten. Stannade, kollade att kroppen var intakt och fortsatte sedan gåendes ett tag tills det kändes bättre. Kunde fullfölja banan tekniskt mycket bra och slutade tvåa, 2,5 minuter efter, trots att winsplits uppskattade att han tappade 6 minuter på fallet. Ludvig var mycket nöjd att ha hittat högfartsflytet och Annika tyckte det var skönt att vara på banan igen efter att ha haft en del sjukdomsbekymmer. En givande helg i utmanande terräng!
 
Annika Mt Brown
 
M21
 
Ludde Mt Brown
 
Kommande vecka kunde Annika träna bra som planerat medan Ludvig tvingades avstå en hel del på grund av att knät fortfarande gnällde efter kraschen. Annika ställde mer än gärna upp som frivillig när det fattades en tjej till veckans korp-match i netball (liknar basket fast man får inte springa med bollen och endast befinna sig på en speciell del av planen). Hon gjorde det bra som nybörjare och funderar nästan på att byta sport, så roligt var det!
 
Netball
 
Vi har förstått att avstånd inte skrämmer en orienterade Australiensare. När det var dags för helgens NOL-tävlingar (National Orienteering League, motsvarande Silva League) bilade folk 110 mil (!) utan problem. Vi behövde bara åka 80 mil. Ludvigs knä ömmade fortfarande och han var därför lite osäker på start i lördagens medeldistans men bestämde sig till slut för att springa försiktigt, utan att ta några risker. En för oss helt ny terräng skulle bemästras – den spektakulära guldgrävarterrängen. Den bestod av ett komplext nätverk av enorma fåror som kunde vara mer än fem meter djupa! Både Ludvig och Annika behövde några kontroller för att lära känna terrängen och den svårlästa kartan. Efter halva banan låg Annika på en elfte plats, 8 minuter efter, då hon bommat fem av de sex första kontrollerna. Då startade en upphämtning utan dess like och hon plockade både tid och placeringar och kunde springa i mål som tvåa, dryga 2,5 minuter efter segraren.
Ludvig tråcklade sig stapplande fram genom fårorna och låg strax efter täten hela banan, småbommandes lite här och där. Det var inte förrän fyra kontroller före mål han gick upp i en ledning som höll sig in i mål. Vi var överens om att detta var en av de svåraste kartorna vi sprungit på, just för att terrängen var så dramatisk och kartan så detaljerad. Tillsammans bommade vi mer än en kvart och att ha en kilometertid på 10:30 respektive 15:40 händer inte särskilt ofta…
 
Rowdy Flat M20
 
Korta banlängder på söndagens långdistans vittnade om tuff terräng. Vi ville inte göra samma misstag att hetsa i början så planen var därför att öppna lugnt och säkert och släppa på när vi fått en känsla för karta och terräng. Att följa planen gjorde att vi hittade flytet och kunde öka tempot utan att tappa kontrollen. Riktigt härlig känsla! Annika kunde med hjälp av säker orientering de sista kortsträckorna överta och utöka ledningen över gårdagens vinnare.
Efter att ha sparat på krafterna och legat efter i början av banan kunde Ludvig höja farten ordentligt då både fysik och teknik visade bra dagsform. Att de sista 20 minuterna var mestadels svår utförsorientering gjorde att han kunde segla ifrån konkurrenterna med hela fyra minuter och därmed vinna med två. Vi båda var mycket nöjda med dagen som gav ett skönt kvitto på att tekniken sitter där den ska! Vi lägger egentligen inte så stor vikt vid att vi hävdar oss bra mot den Australiensiska eliten, dock är det med en bra känsla vi kommer inleda orienteringssäsongen 2014 hemma i Sverige! Ska bli riktigt kul att få testa vingarna på hemmaplan!
 
Kangaroo Crossing
Den korta men tuffa W20-banan

 
Dubbelseger!
Dubbelseger!

 
Efter tävlingarna följde vi Ludvigs klubbkompis och JVM-löparen Oliver Poland till hans studenthus i huvudstaden i tre dagar. Det verkade som att Sveriges vinter-väder kommit till Canberra: molnigt, regnigt och 13 grader varmt. En dag besökte vi Australia War Memorial där vi lärde oss lite om alla krig Australien deltagit i. Ludvig körde ett tufft OL-intervallpass där knät kändes helt bra igen. Under passet träffade han dessutom cirka 200 nyfikna kängurus!
 
Olle
Vinteroverallen på! Men var är raggsockarna?

 
Känguru
 
Det är både med vemod och med glädje som vi idag den 28 mars lämnar detta härliga land. Vi är definitivt överens om att vi tillbringat dessa elva veckor på bästa sätt. Vi har träffat och bott hos en massa trevliga människor, orienterat i många nya och utmanande terrängtyper, lärt Queenslands orienterare att orientera, förhoppningsvis förbättrat vår engelska, njutit av det fina vädret och inte minst levt livet! Vi har med andra ord gjort allt annat än att skriva inlägg på hemsidan. Hur som helst har vi haft en riktigt härlig tid Down Under och kanske kommer vi tillbaka någon gång. Vi ser mycket fram emot att få komma hem igen och snart drar tävlingssäsongen igång på allvar med allt vad det innebär. Tänk att det alltid finns något roligt att längta till! Vi hörs eller ses snart hemma i Sverige!
 
Cheers
Ludvig och Annika

 
LA

Just nu är det kommentarer.