Ludvig Åhlund

December innehöll mest en massa träning på hemmaplan. Härligheterna var den fina skridskoisen, de två skidpassen som hann köras medan snön var på snabbesök och alla distanspass på kurvbildskarta vi körde med klubben.
 

 

 
Men höjdpunkternas punkthöjd var ändå det legendariska sprintintervallpasset ”Julruschen” dan före dopparedan. Klockan ett på dagen, mitt i värsta julklappshysterin, sick-sackade vi oss fram med full orienteringsutstyrsel i Öviks centrum. Med fem kontroller i Gallerian var det ett under att ambulansen slapp tillkallas och att polisen inte tillkallades. Sjukt var vad det var, heeelt sjukt!
 

 

 
På julaftonsmorgon avgjordes den 36:e innebandymatchen mot Skogslöparna. Varje år jag varit med på denna drabbning har hallen lämnats med slokande huvud och dyster min. Revanschlusten var total innan matchstart. Tio sekunder efter tekning har vi 0-1 i baken och vi ivriga juniorer hade tagits tillbaka ner på jorden. Därefter spelade vi upp oss successivt och hade en 5-2-ledning med tio minuter kvar av matchen. De tar time out och sätter två snabba. Skulle de än en gång lyckas vända och vinna?
 

 

 
I nästa byte dunkar Daniel in förlösande 6-4 och jag skriker sönder allt vad stämband heter. Sedan kommer sjuan, åttan och nian i bara farten. ÄNTLIGEN! Skön känsla som inte går att beskriva. Får använda det där ordspråket om att en bild säger mer än en väldans massa bokstäver.
 

 

 

 

 
Efter julfirande med familjen bar det av för nyårsfrande med sköna gänget hos Fredrik till Sandviken. Där björds det på en hel del fina orienteringspass såsom hetsiga sprintintervaller, mytomspunnen hammargympa, klurig keps-OL, dubbelpass i Rönnåsen samt VM (Västanbynmästerskap) i ultrasprint, både stafett och individuellt. Däremellan hann vi bland annat delta i Den Stora Superdupermegaawesomefemkampen by Magda, bjuda varandra på en underbart god nyårsmiddag samt lösa en kallblodig mordgåta. Riktigt kul att denna roliga tradition hålls vid liv!